.. och Gud sa: "Ta med dig vin så får du doppa"

Ett glas vin till maten och så var diskussionen igång. Har haft en stressig dag, hade inte varvat ned helt tills jag kom hem så vinet kändes direkt.

Vi började prata om vårt bröllop, om det skall vara kyrkligt eller borgeligt, kom in på att det är fantastiskt att vi andas in syre, ut koldioxid, växterna tycker om koldioxid och producerar syre åt oss, livet är fantastiskt, att vi träffades är fantastiskt. Allt detta mynnade ut i citatet: "och Gud sa: Ta med dig vin så får du doppa" apropå vår första dejt. (Daniel tog med vinet och kvällen slutade med att vi hamnade i säng.)

Snurrigt och väldigt roligt. Det lutar åt en kyrklig vigsel, jag är nog mer religiös än vad jag först anat! Gud för mig kan vara min mamma i himlen, livets mirakel, att våga göra ngt man inte klarar... Min gud dömer inte mig, det gör jag hårdast själv. Livet är ett sånt mirakel så jag kan inte förstå att allt detta har mynnat ut ifrån ett Big Bang. Det måste enligt mig finnas ngt som styr. Kalla det "gud", godheten, slumpen eller vad som. Jag tror att det är allt tillsammans...

Och om det var "gud" som sade till daniel att ta med vin till vår första dejt vill jag ta tillfället i akt att tacka, mitt liv har inte varit sig likt sedan den stunden vi träffades...