Den där kärleken

Härom natten läste jag ut en bok, den handlade om en tonårstjej vars mamma dog i bröstcancer. Daniel hade redan somnat för länge sedan, jag fortsatte att läsa, kunde inte sluta för boken var så bra. Jag grät och grät. När jag lagt den utlästa boken på nattuksbordet grät jag ännu mer, det gjorde ont, det orättvisa kom upp till ytan och jag sörjde det som tagits ifrån mig, det som även drabbat mig...

Jag kröp nära nära för att få tröst, luktade på hans hals, kände hans hjärta slå. En sömnig famn, händer som klappade och höll om, fortfarande sovandes. Det var alldeles tyst och så fridfullt. Jag kände mig väldigt tacksam.

Sådana stunder får mig att inse det viktiga i livet. Och konstigt nog tycker jag att jag har tur...