Ett bra steg

Upptäckte igår en ny sak som jag inte gjort så mkt förut. Daniel sa ngt när vi tittade på TV, jag tänkte gagga emot men tänkte: näh, det är bättre att vara tyst och kramas. Samma sak i bilen på väg till jobbet idag. Näh, jag är tyst istället. Nu kommer jag inte ihåg vad det var jag skulle börja säga emot om, men det var en skön känsla att "ge sig" innan det ens blommat upp. Varm känsla i magen av mogenhet.

Tidigare har det gnagt i mig, jag måste påpeka det, jag vill påpeka det!!! Men nu så släpper jag det och låter det vara. Facisten börjar vekna...