Kämpaglöd?

Det har vart en svår vecka, mycket tung mentalt. Samtidigt var vi och tittade på vår framtida lokal där bröllopsfesten skall vara. Träffade den sötaste tjejen jag någonsin träffat som skall ordna vår fest. Det var en mkt speciell känsla att stå på den terass där vi om ett år kommer att stå som nygifta och fira vår kärlek med vår familj och vänner, med en enastående utsikt över stockholm.

Mina ben strular jättemycket, det vänstra är värst. Har aldrig vart såhär illa. Tidigare har det fungerat i ca 1,5 km. Nu fungerar det i 100 meter. klumpigt, stelt, okontrollerat. Mycket jobbigt mentalt. Försöker fokusera på allt bra i mitt liv. Trots det ligger detta som en grå dimma runt hela mig. Vägrar dock att bryta ihop, jag vill vara modig och stark så att dimman lättar.

Det enda som är positivt är att jag känner mig så jävla tuff, jag har inte låtit det ta över mig helt. Min mentala styrka är mkt tuffare än vad jag trott. Går givetvis upp och ned dag för dag, men mitt lägsta är ändå högre än vad jag trodde... Jag accepterar att jag inte kan göra något, det lönar sig inte att ge upp, jag kämpar.