Vi pratades vid igårkväll, D ringde och pratade med sin pappa och sedan fick jag luren. Han saknar mig, "Vi fixar det här tillsammans", tyckte nog att jag skulle komma hem imorgon (idag måndag)... Men jag stannar i Kista tills på tisdag. Han behöver vara själv, nu när jag ändå har en ryggsäck med kläder där så stannar jag en natt till.
Jag är så glad nu, lättad... Har fått tillbaka mitt liv, min kärlek, min daniel!
1 kommentar:
ojojoj, det här hade jag ingen aning om, vilken chock! självklart klarar ni det här... jag tror på er.
Skicka en kommentar