Punk-maria

Hahaha! Har just nu en väldigt rolig diskussion med min vän Marie. Kom in på vad folk hade för smeknamn på högstadiet. Hon hade Marie Schlikenius Ballo (grov förvrängning av efternamnet), jag hette Punk-Maria för jag var punkare o ihop med Punk-Tony. Min Daniel kallades Bert efter Berts dagbok, för han var så lik Bert. Han hatar Bert!

Gudars! Nu i efterhand är det ju skitkul att tänka på, men då... Högstadiet var jävla skit-år. Vilka konstanta sociala fallgropar, sa man eller tyckte si eller så, då eller då, var man dum i huvudet. Man skulle passa in, fjäska, va tuff, kompis m den o den. Det värsta var ju att det var några personers humör för dagen som avgjorde om man var pucko eller accepterad. Tänk att kallas typ Patt-Anna. Kan ju inte vart kul... Men de tjejer som inte var Patt-Anna var nog avundsjuka för uppmärksamheten och att de inte hade hunnit lika långt i tillväxten. Haha... Pattar, vilket högstadieord! Hade arbetsplatser vart som högstadiet hade det vart sjukskrivningar, ombudsmän och fack-uppror...

Fy fan va skönt att vara vuxen och ha självkännedom! 26 år på måndag känns inte så hårt ändå...